Mörka sidor

Pfft...

Vem släckte ljuset? Det prasslade i halvdunklet, man såg knappt handen framför sig. Jag hade en vag känsla av att något oplanerat var i görningen. Var det alltid så i ett viktigt skede som detta?

Manuset låg på golvet någonstans, jag minns att en gamba fanns i orkesterdiket till vänster vid utgången, jag vill gå ut härifrån så fort som möjligt utan att riva ner en massa instrument på vägen.

Fingertopparna rörde vid sidostyckena, ett efter ett - skogen, herrgården, gravscenen. När jag kom förbi sista, så märkte jag att något stod i vägen: långt, kraftigt, brett upptill. Luktade gammalt, som allt annat härinne, men lite syrligt på samma gång. Det stod i vägen och hindrade det lilla ljus som trots allt sipprade in från den mörklagda lokalen. Mina skor, alldeles för trånga och inte alls anpassade till moderna fötter, klämde och gjorde ont. Jag kunde bara inte besluta mig för att gå ett enda steg utan ledsyn. Risken fanns - ramla på en cembalo var väl uthärdligt, men notställ och flöjter...

Så plötsligt - kyla...och sedan strimma av ljus. Jag stod på manuset och hade släpat det runt på något sätt, vecklat upp just den sida, svedd i kanterna, som berättade om när ett ljus blåstes ut...

pfft...