Papper som sken

Det är så vackert ute. En solstråle letar sig in i fönstret och genom den ojämnt blåsta vasen i röd ton ner till golvet och blir till myriader av solfläckar. Det flammar som en nyss syresatt eld, och ett färgspektrum lägger sig på en hög med gamla ark. Skiftningarna i pappret ger liv åt de spretiga bokstäverna och noterna. En fläck i högra hörnet, tanklöst ditsatt av en mumsande tonsättare, försvinner in i färgerna, men träder sakta fram igen allteftersom solen sakta vandrar i rummet.

Det mörknar. Någonstans ifrån ljuder en signal, starkt och entonigt. Den blandar sig olycksbådande med ett kraftigt buller från gatan och fönstret skallrar av vibrationerna. En dörr far upp av vinddraget och människor passerar, någon rycker tvekande åt sig några av arken men lägger dem hastigt tillbaka. Samtidigt hörs från himlen det sista som kunde höras i huset. Arken på bordet träffas en sista gång av en ljusfacett innan de skattar åt den eviga förgängelsen under bombkrevadernas infernonatt.