Ett verks förgrening och bekransning

Högt mot lågt. Manligt mot kvinnligt. Musik mot litteratur. Adligt motfolkligt. Nobless mot bondekultur. Toner mot ord, melodier mot meningar. Högstämda komplicerade strukturer mot inåt sökande löpande växande berättelser. Men konstnärlighet. Förenande drag hos dem båda. Kan man konstruera ett slags gemenskap hos personer av så vitt skilda slag inom så skilda världar som Rameaus sjuttonhundratalsfrankrike och Lagerlöfs artonhundratalssverige?

Jag lekte med tankarna. De bjöd mig ordentligt motstånd. Utmaningar som få. Jag var trött på att finna lättskrivna självklarheter och välbroderade ordstygn. Att bara få byta rum mot anakronismer och para de aparta.

SÅ leker jag med tanken: Jean Philippe Rameau skrev en opera till text av Selma Ottiliana Lovisa Lagerlöf. Berättelse som utmanar: Löwensköldska ringen. Libretto på franska skriven av Louis de Cahusac. Med radanmärkningar i efterhand av Sophie Elkan. De arbetade alla fyra i flera år på detta verk som överträffar alla dittills ställda förväntningar, ställda låt oss säga 1834, så där mittemellan båda parter. Hur blev premiären? Vilka var artisterna? Omständigheterna?